Vår älskade dotter
Man kan inte sluta titta på det lilla livet & tänka att hon precis låg i min mage, i mammas mage! Nu när man börjar kalla vara dra för mamma och pappa känns det lite skrämmande, men otroligt.
Jag är så livrädd att någonting ska hända henne. Gud Filip är så duktig med henne, han har suttit ute i tv rummet med henne ända sedan 11 igårkväll så jag kan få sova. Jag vaknade nu, fem timmar efter typ och bara njuter nätet jag ser dom ligga här inne och sova tillsammans, dom är så fina, Filip är så duktig! Jag är utvilad, så nu tog jag henne & jag bad Filip sova ut. Hon är knäpptyst, säger ingenting, bara ligger & tittar. Ändå skulle andra matten vara jobbig enligt barnmorskorna, nu skulle hon skrika & suga i ett, & bajsa ;) nej, hon ligger här på kudden och tittar bara, suger lite på sin egen tunga!
Jag är så rädd att hon ska råka få något i halsen, sluta andas eller sånna saker. Får panik när hon ligger mellan oss, att man ska råka lägga tyngd på fel ställe i sömnen eller glömma bort att hon ligger där typ. Imorgon köper vi en säng man har mellan sig i sin stora säng, det känns bättre, tryggare. <3
