Jag börjar också gråta
Jag börjar också gråta av när jag ser bilderna då Haley föds. Jag vet inte varför, det bara är så jag blir så känslig.
Det är verkligen så som de säger att den känslan är obeskrivlig när man får upp sitt barn på bröstet för första gången.
En av mina stora rädslor inför förlossningen var just att få ut moderkakan efteråt. Det tänkte jag knappast på när det väl var dags och det gör INTE ont. En liten mini värk sen kommer den varma saken i ett endaste svep. Jag hade Haley på bröstet under tiden jag fick ut kakan så jag tittade på henne & jag kände ingen smärta alls.
Jag ska försöka få tid att skriva förlossningsberättelse också! Det är skit ont om tid för jag har inte kommit in i det hela än. Det är fortfarande så nytt och när Haley sover finns det så mycket annat som behövs göras så man hinner inget känns det som! Men vi får se snart så :-)