haleymylove

Som överskriften säger, & det är så härligt! Jag känner mer nu att jag kan njuta, att jag kan göra saker & komma ut mer. Jag hamnade i någon sorts konstig stämning efteråt, jag var skot ledsen, händer nu också att jag kan gråta utan anledning men det är nog hormonerna & inget annat. Jag var livrädd att jag inte skulle klara av mammarollen när hon väl kommit, varenda skrik fick mig att få ont i magen & den känslan när jag inte fick henne att bli tyst gjorde att jag fick panik. Jag har något som känns som när man inte Vet vad man gör för fel, man vet inte vad man ska ta sig till, har hon ont i magen, vill hon ha mer mat, har jag ätit något fel, behöver hon rapa, ? Alla dom frågorna, jag fick bokstavligen talat panik och varje gång jag försökte "ta reda på" vad det kunde vara genom att lära mig själv så tog Filip henne, med god tanke för han såg min panik & att jag inte mådde bra han tyckte att jag behövde vila mig. Men jag fick inte en chans att lära mig så nästa gång blev samma igen, & samma igen. Men nu har jag mer Tagit för mig & vi har varit lite mer ensamma de senaste så man får chansen att lära sig lite.

Det är ett stort steg att bli förälder, gode Gud, måste verkligen säga att det är inte alls som jag trodde! Jag trodde det var guld & gröna skogar alltid, men det är inte så. Man har ändå ett ansvar & det är viktigt att man tar det på stort allvar för det är ingen docka med fina kläder som alltid är på gott humör! Det är också så att de skriker ibland så man nästan får ett Frispel för man känner sig så hjälplös för man inte vet varför..

Men de stunderna där hon ligger & tittar på mig, när hon är nyammad och morgontrött det är helt fantastiskt. Jag älskar det, enormt mycket! Man får så mycket tillbaka trots att de inte kan prata, bara genom blicken!