Fick en fråga :)
Fråga om vi känner oss redo & om vi känner att vi festat färdigt nu innan bebisen ska komma.
Jag måste ju säga att jag aldrig varit tjejen som gillar att festa särskilt mycket. Har aldrig varit speciellt intresserad av det eftersom jag mer varit förhållandetjejen & jag kan nog räkna på min ena hand gångerna jag varit ute. Visst har det hänt, men för att vara ärlig, det låter sjukt omoget, men så brukade jag oftast dricka för att jag ville bli full. Det vet mina vänner, så starka saker går hem hos mig så jag slipper sitta och smutta på en cider eller en drink, för alkohol är verkligen inget jag tycker är gott över huvud taget & har väl blivit så eftersom jag aldrig sätt min mamma dricka exempel, så har aldrig varit riktigt "van" att det varit okej.
Sen Filip vet jag inte, kan inte svara på det, sista tiden har han druckit en del med sina vänner men mer sätt det som "passat på" nu innan bebisen ska komma, för annars har han bara druckit tillsammans med mig under dessa två åren och det är inte alls ofta. Filip har hela livet innan varit singel & festat hårt i sina dagar så jag tror inte att han kommer känna att han saknar det speciellt mycket om jag ska vara ärlig. Sen är hans familj lite annorlunda än min. De dricker alltid viner till maten & bjuder på cider & så när man kommer, vilket jag INTE är van vid ( jo nu ) men de tyckte jag va knäpp innan som exempel hellre tog ett glas cola till oxfilen istället för vin. HAHA men nu har de vant sig, skulle aldrig kunna blanda mat med alkohol, det hade förstört min aptit helt, cola är faktiskt min grej :-)
Sen skrev du lite mer på din fråga & jag förstår vad du menar.. Eller ja, själv har jag alltid sagt att jag aldrig ville ha barn, ända sen jag var liten.. Men jag kan berätta en sak för dig. Man växer in i denna rollen. Hela resan som gravid så lär man sig så mycket på vägen, & "moderskänslorna" kommer väldigt tidigt. Man blir känslig samtidigt som man tar mer ansvar & du har låååång tid på dig att mogna innan bebisen väl ska titta ut. Tror det är svårare för killar dock. Har inte velat skriva om tråkiga saker i min blogg, men tro mig, jag som är ärlig, jag har fått sätta min sambo på plats ett antal gånger under graviditeten. Ett förhållande räddas ALDRIG av ett barn, tro mig, det är tvärt om. Man kan känna sig fruktansvärt ensam vissa dagar & gör då din sambo dumma val & drar ut utan dig exempel så får dom känna på graviditetshornonerna, men de ser inte allt från vår synvinkel & det är svårare för dom att "ta in" att det är dags för barnet att komma för de har inte magen där alltid, de känner inte varenda spark & varenda illamående. Lycka till, jag hoppas du får känna samma känsla snart, det är underbart måste jag säga, finns något negativt i allt men så länge man löser problemen & man har respekt för varandras känslor så går det fint <3
