haleymylove

Jag vet inte om jag fått med allt, men försökte iallafall. Förbered er på långt skrivande, men det var väl det ni ville ha? i detalj? Here we go! 

05:00 den 20/5 började förvärkarna. Jag väckte Filip som skulle till jobbet och han funderade på att ta ledigt. Nej, det tyckte inte jag, åk till jobbet sa jag, jag ringer om jag behöver dig! Jag ringde till förlossningen i Ystad då mina värkar hade börjat med 3 minuters mellanrum, då var klockan kring 07:00 på morgonen. Jag skulle bada/duscha, och gå och lägga mig. Det var en omöjlighet att sova, för det hade satt igång, och det var jag säker på! På förmiddagen där kom Felicia till mig. Jag fick börja andas mig igenom värkarna som började bli starkare och starkare. Filip kom hem på sin lunch och klockan 13:00 skulle jag vara på kontroll hos barnmorskan, så vi åkte dit. När jag kom sa hon; -"Sara du borde nog inte kommit hit, jag ska känna på dig, jag tror att det kommer bli en bebis inatt eller imorgon"

Skoja inte om man blev glad, men jag var helt slut, jag var så vit i huvudet och mina värden hade stigit, likaså mitt blodtryck.  -"Hem och vila nu Sara, jag tror det är på G, men ring i nästa vecka om det inte blivit någon bebis så ska jag boka en ny tid till dig"

Jag åkte hem, och jag försökte sova en stund men det gick inte. Mamma tyckte att jag skulle komma hem till henne, så att jag hade någon att vara med när jag hade mina värkar. Tyvärr så var de mer oregelbundna nu, ibland var 5 minut, ibland var 10 : de. Vi stannade hemma hos mamma tills klockan var kring 20:00 och sen åkte vi hem. När vi kom hem skulle jag kissa, klockan var då kring 20:15 och jag hade gått med värkar sedan fem på morgonen, var helt slut! När jag kissade åkte det ut en slemmig sak, med någonting rött i. Jag skrek på Filip, FILIP JAG TROR ATT SLEMPROPPEN HAR GÅTT!

Filip kom rusande och tittade, FY FAN skrek Filip, JAG RINGER TILL FÖRLOSSNINGEN! Filip ringde förlossningen i Ystad, och berättade vad som hänt. Vi blev även denna gången beordrade att vänta, eftersom mina värkar inte var helt regelbundna. De kom ca var 4 minut nu, ibland mindre, ibland mer. De sa att vi skulle lägga oss ner och ta det lugnt, och vi skulle klocka värkarna och ringa tillbaka när värkarna blir mer regelbundna för då är det dags att åka in. Vi la oss i soffan, och det började bli mer och mer regelbundet. Blev ganska nervös när det drog sig mot dedär 3 minuterna som man hört att det " ska vara", men jag sa till Filip, " vi har som mål att se klart på Big Brother, det slutar klockan elva, så stannar vi hemma så länge som möjligt. Jag andades, jag andades som in i helsike och det började göra riktigt jäkla ont. Klockan elva sa Filip jag tror vi får förbereda oss på att åka. Jag skulle resa mig upp & FY FAN jag lutade mig ner, började gråta och sa nej nu Filip, nu får vi för helvete åka in jag pallar inte mer jag tror den kommer komma ut när som! Filip fick fart, det kan jag lova er! Haha, snabbt fyllde han upp mat till katten & släckte alla lampor osv, och ut i trappen, ner i bilen. Nu var det dags att sms:a till de närmaste att vi var på väg in.

Amanda ringde, hon var full som en alika, jag kunde inte prata, för jag satt med fruktansvärda värkar och drog i handtaget i bilen samtidigt som jag grät lite. Filip tog samtalet och hon skrek hela tiden OMG OMG OMG nu är det på gång! Felicia skrev typ 438754085404 olika sms, haha, hur nervös hon var, om vi kommit in än, att hon inte kunde sova, hur stark jag var, ja, massa pushande saker, men som jag inte alls hade i tanke att svara på i det tillfället för då koncentrerade jag mig bara på värkarna.

( tar hjälp med tider osv av journalen jag fick på förlossningen som barnmorskorna skrev )

Barnmorskans anteckningar: 00:15
Inkommer till förlossningen i Ystad Sara & Filip. Har täta värkar, CTG kopplas in & Sara andas på fint.

 
Fy, jag trodde i det skedet att jag skulle dö, jag var så jävla trött, för jag hade stått ut så länge hemma. Jag var hundra procent på att jag skulle vara öppen som tusan när jag kom in, typ att bebisen skulle vara halvvägs ute eller något, HAHA! Bodil, hette min barnmorska. Hon skulle sluta sitt skift 07:00 på morgonen, så hon sa när vi kom in " detta kommer nog gå fort, täta värkar det ser fint ut"

Barnmorskans anteckningar: 01:10
CTG visar täta värkar. Hjärtfrekvensen på bebisen 135-140. Sara går på toa & kissar. Öppen två cm. Filip åker och hämtar Saras mamma Susanne, Sara försöker vila lite.

TVÅ CENTIMETER ÖPPEN BARA? SKÄMTAR NI MED MIG? tänkte jag! Herregud, det kändes hopplöst! Den tiden när jag låg ensam, när Filip hämtade min mamma, den tiden var hemsk! Tillbaka till Svedala, sen skulle han få i sig något att äta och sen tillbaka till Ystad, jo, det tog ett tag kan jag ju säga. Jag andades på, ville ha bedövning, men läkaren fanns inte till hands för att lägga någon spruta, så det fick vänta.

Barnmorskans anteckningar: 02:20 CTG bedöms normal. ( det är maskinenen som är kopplad till snörena som sitter på magen, där man ser värkarna, hur starka och ofta de är, och man ser även bebisens hjärtljud hela tiden)
Barnmorskans anteckningar: 03:20 Sara är öppen 3 cm.

 Ja, detta kommer ta tid, tänkte jag. Fan, timmarna gick, och det kändes precis som om ingenting hände. Jag blev ganska uppgiven, men försökte hitta andra alternativ till att öppna mig mer och snabbare.

Barnmorskans anteckningar: 03:30 Sara går i badet men går upp efter tjugo minuter igen. Hon tyckte inte att det var något bra utan att det gjorde värkarna värre. Sara tycker det är jobbigt nu.

Barnmorskans anteckningar: 04:10 Sara får testa lustgas, 50/50 med god effekt. Sara är lite lugnare mellan värkarna nu. Står på knän i sängen.



Lustgasen, ÄNTLIGEN. Det smakade plast, det minns jag. Jag fick ENDAST ha masken när jag hade en värk. Jag kände hur värken började komma, andades allt jag kunde i den jäkla masken. Jag trodde att själva styrkan på värkarna skulle avta om man andades in det där, men nej, det gjorde det INTE. Efter ca tre värkar, då blev jag snurrig, jävligt snurrig, fast bara mellan värkarna. Jag tyckte att den apparaten var bra för att den gjorde att jag hade någonting att koncentrera mig på, och jag tog djupare andetag när jag hade den mot munnen, för jag ville verkligen att den skulle hjälpa. Vi väntade nu på att vattnet skulle gå, huvudet var ända nere, men själva kroppen kom inte förbi alla hinnorna och skiten som satt i vägen.

Barnmorskan satte sig ner och skrev i min journal, medans mamma och Filip stod på vars en sida och klappade mig på ryggen och en höll en trasa i mitt huvud för jag var så jäkla svettig. Fick panik av skjortan, så den ryckte jag av, stod nu alltså utan några kläder, det kändes bättre, friare, naken-människa som jag är :P Mamma började skratta, och Filip också. Då började jag också skratta ( det var mellan en värk ) Känner hur det bara läcker ut mig, men det var inte vattnet som gick, det var jag som inte kunde kontrollera vad jag höll på med, jag var så trött, darrig, påverkad av lustgasen så jag kissade ner hela sängen! Barnmorskan hoppade upp från stolen där hon satt och skrek av glädje," YESSSSS det var nog vattnet som gick, nu gör vi framsteg Sara" Jag kunde inte hålla mig, jag fick ett riktigt skrattanfall till, värre än innan, och det fortsatte bara att rinna ur mig, och jag utbrast " men nej, det var inte vattnet som gick, det var jag som kissade ner mig Bodil" Oh vad alla skrattade. Minns att hon sa att nu får vi skruva ner på lustgasen Sara.

Barnmorskans anteckningar: 04:45 Ligger nu på sidan, vilar fint mellan värkarna.

Barnmorskans anteckningar: 05:00 öppen fyra cm. Hjärtslag 150/min

Barnmorskans anteckningar: 05:55 Sara är trött och lite uppgiven, orkar inte mycket mer nu. Klart fostervatten, står på knän i sängen igen. CTG körs och bedöms som normal.

Bilden nedan, asså, OMG som jag ser ut, men den bjuder jag på, eftersom att jag ska förklara & vara ärlig, även med hur jag såg ut, HAHA! Men här var jag totalt slut, tro mig, såååååå många timmar det gått.

Fy fan, jag minns här att jag började få lite tidspress på mig. Klockan var nästan sex, och min älskade barnmorska Bodil skulle snart gå av sitt skift. Jag minns att hon var väldigt väldigt försiktig när hon stoppade in fingrarna där nere för att känna. Nu skulle hon känna igen, för att se om det hände någonting, men nej, det gjorde det inte. Jag vet inte vad det var för instrument hon använde, men någon lång sak var det, som hon petade försiktigt in, och skar av hinnorna där inne. Shit vad det forsade vatten då, men det tog dom bort direkt. Jag vet att hon skrev att jag var uppgiven, ja, det var jag verkligen nu, för nu hade jag varit på sjukhuset i sex jävla timmar, och fyra centimeter var det enda jag hade öppnat mig, helt sjukt, jag var helt slut! Hade barnmorskan fått skriva ner sina personliga känslor så tror jag att hon själv också skrivit att hon var uppgiven, det såg jag på henne. Fan, sa hon, varenda gång hon hade känt där nere, varför händer det ingenting? Ah, om jag bara visste, tänkte jag. Värkarna blev helt sjuka vid detta tillfället, och jag tjatade om att jag ville ha någon bedövning, sa aldrig vilken, men bara något, som skulle hjälpa. Men läkaren hade fullt upp fortfarande, han skulle komma så fort han kunde.

Barnmorskans anteckningar: 06:10 Sara är på toa och kissar.

Det var inte det lättaste, att kissa mellan värkarna, men det var jag tvungen till, för min blåsa fyllde sig hela tiden. Jag gjorde allt dom sa till mig, för jag ville inte kämpa emot, jag hade gjort vad som helst i denna situationen, det minns jag att jag tänkte, för dom vet bäst.

Barnmorskans anteckningar: 06:40 Sara sitter upp gränsle på stol. Sara är trött men kämpar på fantastiskt. Värkarna något glesare.

Barnmorskans anteckningar: 07:15 övertag Karin B-B Sara ligger i sängen och är föreberedd av Bodil.

Barnmorskans anteckningar: 07:30 andas lustgas 50/50, öppen sex cm.

Barnmorskans anteckningar: Epidural lagd, mycket god effekt, 08:55 Sara vilar.

Vilken lättnad, älskade spruta som tog bort mina smärtor!

Wow! Jag är livrädd för sprutor, jag menar det! Jag brukar svimma när jag ska tömma blod ur armen, så den omtalade Epudiralen var ingenting jag var skitglad över att jag kanske skulle behöva ta, men vet ni vad? Jag sket i vilket när jag låg där, vad som helst bara jag inte skulle ha dessa helvetes värkarna än. In kom en läkare, stressad som ett helvete, en otrevlig sak! Han frågade först barnmorskorna varför jag var så borta, när de snällt försökte förklara hur många timmar jag väntat på denna bedövning men inte fått någon eftersom att han var så upptagen med en operation. Därför fick de ge mig mer lustgas, men han gillade inte det svaret. SÄTT DIG UPP, sa han med en riktigt otrevlig ton till mig, och drog lite lätt i skjortan, som jag för övrigt tagit på mig igen. Jag sket i vilket, de kunde gjort vad de ville med mig, jag ville bara ha bedövningen! Jag satte mig upp, tittade honom i ögonen och sa, Hej, jag är ganska rädd för sprutor doktorn. ( jag var som ett barn, det var hemskt när jag nu tänker tillbaka, för dendär självsäkra Sara, fanns inte alls kvar i mig just då ) JAJA DET ÄR JAG OCKSÅ, snäste han tillbaka.

Nu sätter du dig där på kanten, och du är HELT STILLA, förstår du? Ja, visst, sa jag. Men snälla doktorn sätt den inte i en värk, då kan jag inte sitta still! Han svarade inte, han torkade, körde med något på ryggen som var kallt, det är allt jag mindes. I samma sekund känner jag hur det börjar komma en värk, så jag sa nej nej ta den inte än, inte i en värk! Men det gjorde han ändå. Jag var så jävla livrädd för att folk sagt innan att man kunde bli förlamad om man prickade fel, så jag tog tag i Filip, lutade mig över denna stacks kille som inte visste var han skulle bli av, och jag bara SKREK mig igenom den satans värken, samtidigt som jag var tvungen att sitta stilla för att sprutan inte skulle pricka fel. Fan vad arg jag var efter det, när han skulle gå, och min mamma skulle vi inte prata om. Hon sa högt och tydligt så att alla hörde det, DEN JÄVELEN HADE JAG KUNNAT SLÅ IHJÄL. Barnmorskorna höll med om att hans beteende var hemskt, väldigt opassande, mamma började gråta.

Den omtalade jäkla sprutan, förvisso så fick jag den i en värk, kanske därför jag inte kände så mycket, men jag tyckte inte alls att den gjorde ont. Sen ska jag säga er, att när man ligger där, och har värkar, så skiter man nästan helt i sina rädslor. Att föda barn, krävs en kvinna, och vi är starka så in åt skogen, därför är detta vår uppgift. Vad är värst, en liten nål, eller när en bebis på typ 3-4 kilo ska komma ur kissehålet? Så tänkte jag hela tiden, TÄNK LOGISKT SARA, TÄNK LOGISKT, GÖR VAD DOM SÄGER OCH DETTA FIXAR VI!

Så underbart det kändes efteråt, ah jag fick inga värkar, ( det är olika från person till person hur sprutan verkar ) men jag blev av med känseln helt nästan från midjan ner i tårna, helt underbart, fast lite läskigt. Jag sov nog en timmes tid ca, Filip & mamma passade också på att sova, de fick en madrass av sjuksköterskan, hon var också helt jävla fantastisk, hon gjorde allt hon kunde för att hjälpa till, stackaren. Minns att jag skulle ut och kissa här snart, och gud, jag kunde inte gå, för jag hade ju ingen känsel, haha det var en rolig känsla mina vänner! En barnmorska på ena sidan, och en sjuksköterska på andra sidan, sen viglade vi tre iväg. Dom satt med mig på toan och hade kranen på, de fick hålla mig när jag satte mig på dasset för jag kunde ju inte känna mig själv typ, kändes som att dansa salsa, höfterna var HELT ur funktion, haha sjukt spännande, snacka om att man var rörlig!

Barnmorskans anteckningar: 09:45, Sara går ut och kissar, rejält. ( hihi där kom det, salsakvinnan ;)

Barnmorskans anteckningar: 10:00 fyller på Epuderal, Sara dricker ett glad nyponsoppa & ett glas saft.

Gjorde jag? Haha, jag hatar nyponsoppa, men ja, som jag skrev innan, jag gjorde allt dem sa till mig att göra, gav dom mig något att dricka, så drack jag, punkt slut, inget kvidande inte, hihi! Saften minns jag tydligt, en citron-saft som smakade precis som den jäkla sockerlösningen man gjorde i vecka 30, glykosen, haha!

Barnmorskans anteckningar: 10:10 kopplar in dropp 10 ml/h, 10:50 20 ml/h.

Barnmorskans anteckningar: 11:30 ÖPPEN TIO CM! Knästående i säng.

Barnmorskans anteckningar: 12:00 Går på toa, kan inte kissa. Höjer till 40 ml /h knästående och halvsittande läge.

Här minns jag! Oj, vad glad jag var, 10 cm, äntligen! Eftersom att jag inte kunde kissa så fick de tömma mig på kiss, de stoppade in något jäkla rör, det sved till som satan, så bara tömdes kisset ur mig, som en sån kateter typ.

 Mamma började gråta igen, nu var det dags. Vi provade lite olika ställningar, jag frågade vilken som är lättast att få ut bebisen i, jag vill bara ha ut den, ni kan få göra kejsarsnitt, jag bryr mig inte bara den kommer UT sa jag! Jag gillade inte knästående, ” doggy” som jag kallar det. Alltså inte för att man kunde se mycket eller så, inte den sakens skull, men det var obekvämt att känna hela tyngden ifrån bebisen tyckte jag. Plus, att när jag stod så, blev jag jäkligt gasig, haha helt otroligt. Jag kunde inte kontrollera mig heller nu när sprutan hade verkat, så jag släppte mig ett antal gånger, haha! Barnmorskan sa bara ” bra Sara, låt kroppen bestämma, vi behöver all plats vi kan få ändå där inne” Yeye, jag lät kroppen bestämma, och barnmorskorna framförallt! Jag ville ligga ner, kom jag på sen tillslut, efter att ha krystat lite i ” doggy ”. ” Det är ganska ovanligt att ligga ner nu för tiden Sara” JAJA DET SKITER JAG I, tänkte jag.

Det fick bli liggandes för min del, kunde ta i mest då, hade sätt flest förlossningar på tv som var sådär dessutom. Jag hade slutat med lustgasen nu, för ganska längesen, men lite fumlig var man ändå, hjärnan var ganska of för smärtan. Jag började tänka mig in att jag skulle göra som jag sätt på tv, fast jag skulle vara värre. Jag skulle inte bara krysta på värkarna, utan hela hela tiden.

Barnmorskans anteckningar: 12:45 Nu går det fint frammåt, Sara jobbar på fantastiskt.

Barnmorskans anteckningar: 12:55 bedövning läggs för eventuellt klipp.

NEJ, nu kom läkare inspringandes, inget bra tecken. Det blev fler och fler där inne, och jag började bli nervös, fast var ganska fokuserad på att krysta trots allt. En utländsk kille, ganska ung, vid namn Abbas tror jag, tittade på mig och sen tittade han på barnmorskan till höger, jag visade med fingrarna ” klipp klipp” då fick jag panik. – ” ger du mig skalpen? Sa han. Nä, nu måste jag fråga tänkte jag för mig själv. ” Hallå, ska ni skära upp mig, är det en skalpell ni snackar om?” sa jag med en bebisröst! Nej nej Sara gud, det går fantastiskt, kom igen nu Sara!

 Alla hejade på mig, och det gillade jag verkligen, vilka krafter jag fick av det! Jag tog i för kung och fosterland, jag krystade och höll ut ända tills jag inte kunde hålla andan längre, fyfan vad jag tog i, jag samlade alla krafter jag hade kvar. Ifrån början så kändes det som om ni tänker er att pressa mot en vägg, helt meningslöst. Men sen när man töjt ut där lite, då jävlar kände man riktigt hur den ville komma ut, den jobbade lixom med mig på något vis. Jag krystade och krystade, även fast jag inte hade värkar, det sket jag i. Jag minns hur alla skrek, FANTASTSIKT SARA, FAN VA BRA! Filip såg vit ut, svimfärdig! Mamma bara grät, fast skrattade av lycka samtidigt, NU ÄR HON SNART UTE SARA, KOM IGEN NU DÅ FAN VA DUKTIG DU ÄR, skrek mamma.

Barnmorskan sa till mig, fortsätt nu såhär Sara så går det skitbra. Men Haleys puls gick ner, den slutade helt. Finns där ingen bebis där inne, frågade jag? Läkaren ville snitta, men det ville INTE barnmorskan, hon föredrog att vi skulle prova en ” mjuk sugklocka” eftersom att jag jobbade på så bra som jag gjorde. Okej, ett försök, tyckte läkaren. Minns att han tog tag i ”hålet” på mig och tryckte det neråt mot rumpan, hon låg så långt ner med huvudet. Huvudet var ute och snabbt där efter kom hela kroppen också. Navelsträngen satt varvad runt kroppen och runt halsen, inte så konstigt att hjärtljuden var konstiga, stackars lilla tjej. Ja, det var verkligen tur att doktorn kom dit, så dom fick ut henne snabbt, med tanke på att navelsträng och allt satt virat runt om henne. Hon skrek till fint när hon låg på min mage, och gud vad jag grät, och mamma grät, och Filip grät, ALLA grät typ. Barnmorskorna var lyckliga för hon kom ut, gud, det var jag också. Minns att jag direkt tänkte när jag fick upp henne på bröstet att gud va liten hon är, och gud vad varm hon är, svårt att fatta, att hon äntligen var ute, helt sjukt! Filip la sig i min säng, och vi låg där alla tre tillsammans och bara tittade på varandra, underbart <3

Barnmorskans anteckningar: 13:03 föds en liten söt flicka som skriker direkt på mammas bröst. Ingen bristning att sy, total blödning 200 ml. Stort grattis från oss på Ystad BB! Fantastiskt Jobbat!

-Slut-